Krönika; Reflektion

Efter en dag som gårdagen med besök i bygdens alla småbutiker, trubadurer vid sommarcafét och ett lokalt fotbollsderby på landsbygden där alla trivs och umgås tillsammans ger sån glädje, livskvalité och energi. Har så svårt att förstå människor som sprider ondska och elakheter när fler borde belysa allt det goda som finns runt omkring oss. Tar vi detta så för givet att det alltid skall finnas där eller varför blir det så. Jag har fått oerhörda ryggdunkar från när och fjärran om mitt engagemang vilket värmer enormt och ger kraft och ork att fortsätta mitt enträgna arbete. Jag tar ett omvänt exempel då våran förre ESK tränare somnade in av sviterna från en hjärtinfarkt förra veckan. Efter att detta skett strömmade kondoleanser och kommentarer in på hans Facebooksida. Fin och uppskattad läsning för släkt och vänner men varför sa inte alla detta medans Peter fortfarande var i livet undrar jag stilla. Är det svensk jante eller bara ett dåligt mänskligt beteende i allmänhet som vi bär på. Jag säger som Vikingarna och det står jag för; “kom inte med blommor när jag är död och borta, om du inte kommit med dem när jag lever”. Stanna upp tänk till, vad är viktigt för dig och det är bara du som kan göra något åt det. Ta hand om er alla vart ni än är någonstans. Peter och många andra för den delen hade haft sån glädje av “blommor” och all positiv respons medans de levde, nu är den uppskattningen till för andra runt omkring. #kram

Några personliga rader till er alla oavsett om ni är på jobbet, i hängmattan eller skall slå upp triangaköket vid Sjöbodasjön. Det kommer alltid finnas “tyckare”, vad man än åstadkommer. Sen finns det människor som sprider värme och energi dessa skall man vara rädda om för de ger ringar på vattnet. // Simma lugnt i sommar 🙂

RIP Peter, du och många andra eldsjälar lever vidare i våra hjärtan. Ert goda arbete skall vi andra förvalta vidare och belysa kraften i folkrörelse Sverige.

Vikingarna, liljor

20140626-005403-3243917.jpg

Share on Facebook